Många som är bortresta under Sportlovsveckan. Vi slår ihop veckans träningar och kör följande tider: Tisdag, kl 19.30-21.00 i Grindtorp (samling kl 19.15) Onsdag, kl 19.20-20.30 i Grindtorp (samling kl 19.05)
HJ1-Matchen mot Djurgården idag kommer bli flyttad då de endast kan skrapa ihop 3 spelare idag pga sjukdom i truppen. Återkommer om nytt datum för denna match!
En tidig morgon, i en skola någonstans i Sverige...
Klockan är halv sex på morgonen. Vi sitter på varsin stol med smala stålben vid ett litet träbord i en annars tom skolkorridor, jag minns inte i vilken stad. Skynket som vi använde för att stänga ute korridorens ljus från klassrummet har ramlat ner och vi konstaterar att nästa gång skall vi ta med oss silvertejp. Gunnel erbjuder rödbetsjuice, men jag väljer nybryggt kaffe som Per har fixat.
Vi går igenom läget i laget, småskador som behöver pysslas om, mellanmål som behöver fyllas på. Per funderar på laguppställningen inför dagens matcher och vi småpratar om lagets enastående vändning i första slutspelsmatchen. Efter ett tag dyker det upp en förälder i laget som snällt frågar om vi behöver hjälp med något. Gunnel är inte sen att skriva en kort inhandlingslista på baksidan av ett gammalt matchprotokoll - ost, skinka, smör, smörgås och så kexchoklad.
Samtidigt påminner Gunnel om att det har blivit dags att väcka laget för frukost. Medan Per och Gunnel är ute på promenad med laget blir jag kvar i klassrummet. Jag förbryllas hur snabbt tjugo killar kan ta sig upp, hitta sina grejor och utan större protester vilja gå ut i det gråtrista och kyliga morgonvädret. Trots att rummet är tyst och tomt känns det inte alls ensamt – jag är del av ett lag, ett sammanhang och tankarna uppfylls helt av dagens kommande äventyr. Jag förbereder mig för en ännu dag fylld med spänning, skratt, förtvivlan, glädje, ilska, lycka och kanske besvikelse.
Pokaler kommer gömmas i en garderob, matchresultat och tabeller kommer glömmas bort – men kvar för alltid blir minnet av den där tidiga morgonen, i en skola någonstans i Sverige.
Den som säger att innebandy bara är en jakt på en vit liten plastboll kommer jag för alltid påstå inte har fattat ett skit. Per och Gunnel, stort tack för den insikten, alla minnen och allt ni gjort!
Johan (ansvarig ledare för matchflytt HJ3)
Maria Eze ( plahn )
19 jan, 07:09
Underbara, generösa människor❣️ Tacksam för det ni gör, ser och betyder! Ser fram emot er återkomst för att möta även generation p-09😉 Många kramar
Anna Tezcanli
19 jan, 06:32
Vi kommer att vara för evigt tacksamma med livet för att ni Johanssons är en del av vårt liv! 1. Vår son Markus fick bästa möjliga inte bara tränarna + livscoach + mycket annat MEN också bästa ”pappa och mamma” till sin andra familj, innebandy-familjen 💕🏑🥅 2. Håkan och jag fick vänner för livet! Tack fina, underbara Per och Gunnel för ALLT… Cheers! 🥂🍾
Per och Gunnel, vart fan ska jag börja? Ni har vart mina tränare så länge som jag kommer ihåg, ni har vart dom tränare som har betytt mest av allt(ska tilläggas att min pappa var min fotbollstränare) ni har vart dom som har gjort innebandy roligt, ni är dom som har fått mig att älska denhär sporten, ni har gjort så att vårt lag, både p-04 västra och nu hj, har känts som en familj. Ni har alltid kommit till träningarna och man ler alltid från öra till öra så fort man ser er. Ni har vart så viktiga personer för mig, ni har alltid funnits där. Jag är så jävla tacksam för allt ni har gjort för mig. Allt ni har gjort för klubben Och jag vet att jag talar för hela HJ när ja skriver detta: TACK❤️
Per Floorball Johansson
18 jan, 23:03
Matchreferat: Inga träd växer till himlen!
Sexton år sedan vi började har nu sagan med Täby FC tagit slut. Att sammanfatta allt som varit och allt som blivit till under årens lopp kan på intet sätt ge det hela rättvisa. Vi har upplevt så mycket genom alla er vi tränat, rehabbat och coachat under åren vilket vi tar med oss på vår nästa resa. Vi har vunnit alla serier vi spelat i på alla nivåer vi tränat, 37 cupguld, bla 3 Storvretafinaler i rad, SM guld, rekord i antal stadslagsspelare från 1 lag, cupculd med resor till Finland, Tjeckien, Estland, Lettland, sex finaler där vi mött varandra (delat laget i 2 lag) Vunnit JAS med ett lag bestående av flickor i åk 8-9 som var 3-4 år yngre än alla sina motståndare. Spelat festen och haft en sjuhelvetes massa träningar under åren som gått. Alla lov i ur och skur med utomhus träning, fredagsfys före fredagsmys, under Corona i -20 var vi 30 killar som sprang rund Lidl, sånt minns man. Ensta kvällarna minns man också, för att inte tala om Ellaparksbacken :)= Gunnel startade mammabandyn som ännu lever kvar. det var några hektiska år när vi körde tre lag parallellt. Träningsläger och uppstartsläger i Bäckby Västerås, Nyköping, IFU Arena samt vårt favoritställe GODBY Åland, herreguuud vilket ställe. Senast vi skapade historia var förmodligen silverchecken på 5000kr i Örebro samt JAS segern i våras. Men allt detta är historia nu. Därför är det nu dags att skapa ny historia och ge plats för nya minnen. Beslutet att lämna detta fantastiska gäng har vuxit fram under hösten då vi känt att det vi trott skulle bli, inte alls blev som vi tänkt oss, vi har därför valt att avsluta våra uppdrag. Att det kom idag istället för om 1 månad som planerat var på klubbens initiativ efter ett samtal för ett par dagar sedan. Klubben kommer att skicka ut info om vem som tar över och hur fortsättningen ser ut. Men tillbaka till referatet: Även om resultaten ovan talar för sig själv är det något helt annat som smäller mycket högre som jag skulle vilja avsluta mitt sista av närmare 600 skrivna referat med. Mötet med alla er. Att se er växa som människor, inte som innebandyspelare, att få möta er 2-5 gånger i veckan under så många år blir speciellt. Känslan att komma till träning och se allas förväntningar, inne eller ute? tufft eller lätt? Roligt jobbigt, målvaktsträning, teknik fokuset på individen och att ni valt att dela så mycket med oss..Det gör en skillnad som ger en skillnad. Att se hur ni på olika sätt tacklat de utmaningar ni ställts inför, att tro på sig själv, blicken när skottet sitter, att våga göra fel och alltid känna sig trygg. Vi har tillsammans valt en ledarstil som varit välkomnande, inbjudande men aldrig kravlös. Vi har tränat hårt och skrattat högt. Vi har blivit vänner, ovänner och allt där emellan men alltid återvänt. Det har tagit oss långt, väldigt långt. Vi är så glada att så många har valt att fortsätta eller återvända för att hänga med oss och fortsatt visa viljan att utvecklas tillsammans, vilket varit en bidragande orsak att så många stannat, inklusive oss. Ingen av de spelare vi tränat från början har faktiskt bytt klubb utan valt att stanna i sammanhanget oavsett nivå, det värmer. Så tack alla ni som vi lärt känna under 1 säsong eller 12. Ni är alla lika viktiga. Vi hoppas vi hunnit lära er något under den tid vi mötts, spela innebandy har ni lärt er själva. Vi har bara gett er rätt verktyg. Så grabbar !! Håll krutet torrt // Vi ses därute men i ett annat sammanhang Per och Gunnel