Dela nyhet
Huddinge - Täby FC 2021-12-11
13 dec 2021 1 kommentar
Hjältarna i Huddinge
Match nr 3 för dagen och ännu en härlig utmaning.
Denna gång väntade en match på andra sidan stan och serieledarna och de obesegrade Huddinge IBS skulle stå för motståndet. Valla var massivt slitna då många fått dra ett stort lass på de 2 tidigare matcherna i.o.m. sjukfrånvaron i laget. Vi som kämpade på pratade om att se denna dag som en minicup och med det sagt så åkte 5 killar och 4 ledare/föräldrasupporter och käkade pasta/kebab på ett lokalt hak mellan match 2 och 3. Såren från den konstiga matchen mot Silverdal/Töjnan läktes snabbt när killarna fick äta och garva ihop på restaurangen. Vi kände att energin kom tillbaka fint och hoppades stenhårt på att även de 4 killarna så varit hemma och laddat mellan matcherna skulle komma starka och dessutom hade vi 1 helt fräsch ospelad kille som mötte upp oss i hallen. Vi kände hopp om att detta skulle bli en ännu en fin tillställning.
Väl på plats så tog killarna ännu en promenad i friska luften för att komma i sinnestillstånd för match. Promenaden följdes upp av löpning i korridorer, uppmjukande av hela kroppen och lite stretch. Därefter fick vi plantiden ungefär 10 minuter innan matchstart och bekantade oss med golvet och värmde upp det sista.
Allt kändes fint och vi satte 1 kille för första gången på backen, vi testade 1 annan pöjk som center för första gången och vår egen Magnus Erlingmark fick denna gång spela center.
Vi pratade om att spara på krafterna i början av matchen för att känna hur kropparna skulle svara på ännu en match. Vi skulle spela runt bollen och inte släppa ifrån oss den när vi fick tag i den eftersom det är mindre jobbigt att vara bollförare än att jaga. Vi skulle spara på energi till andra halvan av matchen när det är lättare att veta hur mycket man kan ta ut sig i varje byte för att orka hela matchen.
2 minuter innan matchstart hittar vi dock en kille på avbytarbänken som har så ont i kroppen att det är blankt i ögonen, strax därefter så kommer en annan krigare fram och erkänner att det gör för ont för att spela. Eller rättare sagt så frågar båda två om de ska spela eller inte, och självklart säger vi till båda två att endast de själva kan känna efter om det funkar, men om det gör så ont som det verkar så ska man vila. I och med detta så blev det lite snabba omkastningar i laget. - Hmm, då får vi köra med 2 backar nonstop (3*15 minuter i högsta tempo…), 2 centrar och 3 forwards. När väl en back blir för jättetrött så får en av centrarna spela ett backbyte, så gör vi.
Killarna orkar inte opponera sig och matchen går igång. Efter första bytet så linkar ännu en spelare av planen, känning i ena knät… OK, vi får spela på 2 backar nonstop och de 4 som är kvar får rotera på de övriga 3 positionerna… Självklart protesterar inte killarna, de är ju såna otroliga kämpar. Men att hålla oss till matchplanen blev ju lite svårt…
Efter 3 minuter hade Huddinge skjutit 3 stenhårda skott som var otagbara för vår grymma målis S som stod för andra matchen i dag. Vi tar en time out och pratar igenom hur det känns. -Ska vi ge det en chans så måste vi nog ändå kämpa för varandra stenhårt i försvaret perioden ut och så fort vi vinner bollen så måste vi ha så lååååååånga och seeega anfall som möjligt för att låta tiden passera och förhoppningsvis klarar vi oss undan fler mål i baken för att sedan satsa framåt när vi vet om vi orkar.
Matchen går i gång igen och helt plötsligt ser vi att en av killarna som dömt ut sig själv nu har bytt in sig själv…Han sa i timeouten till en av ledarna att han vägrade att se sina lagkompisar få ta hela den här smällen själva…Strax därefter provade en av de andra killarna som hade kastat in handduken att spela, så helt plötsligt hade vi 3 avbytare igen. Killarna fick en så sjuk energi av varandra och dessutom stärkta av vår 4 man högljudda bortaklack och av bara farten så satte vi dit 1-3, WOW! Vi är med i matchen igen. Vi har såklart fortfarande lika ont och är lika trötta men hornen växte ut och att se de stöttandet lagkompisarna var så vackert så vackert. Av bara farten så kom även den utdömde killen nummer 3 tillbaka på planen innan 1:a periodens slut och när den var över så hade vi alltså alla 9 utespelarna med i laget igen. Perioden slutade 1-5.
I paus satte vi upp ett nytt mål. Att vinna matchen kan vara svårt men vi ska definitivt försöka vinna de sista 2 perioderna. Därefter får vi se hur långt det räcker. Så målet var tydligt, vinna de sista 2 perioderna och därmed kämpa till sista blods- och svettdroppen…
2:a perioden går igång och killarna krigar på som aldrig förr. Men vi hade inte vind i seglen direkt då vi mötte den största hemmadomaren någonsin. Men som vi snackat om 1000 gånger så ska vi aldrig lägga någon onödig energi på domarens ev. tillkortakommanden eller motståndarnas ev. fulspel. Killarna var arga, kände sig orättvist behandlade men inte något snack med någon annan än oss ledare på bänken och irritationen gav sig uttryck i ännu mer kämpande… #tårögd
Vi gjorde någon justeringar inför andra perioden p.g.a. känningar av skadorna, alla antog sin nya utmaning med bravur. Spelet flöt på fint från en vilt kämpande S i målet till våra spjutspetsar. Yes, spjutspetsar, eftersom våra killar någonstans i mitten av perioden bad om att få fullpressa mitt i all trötthet. Helt sjukt.
De 15 minuterna var härliga och när gongongen ljöd så hade vi spelat oavgjort i 2:a perioden, 2-6 på tavlan. WOW igen!
Sista periodpausen handlade bara om att kriga in i det sista, period nummer 9 för dagen för 6 av killarna och period nummer 6 för dagen för 3 av grabbarna. Smärta var dock inget vi pratade om längre, allt handlade om att klämma ur det allra sista alla hade i kroppen. Ingenting mer behövde sägas, killarna var överens om att vinna sista perioden.
Sagt och gjort. Inställningen är enorm och offerviljan sanslös. Ingen ger sig, alla kämpar och vi forcerar fram på bästa sätt. S i båset kommer på den briljanta idén att köpa festis till alla till sista perioden och kanske var det avgörande för att orka in i det sista? Till slut ljuder i alla fall den sista slutsignalen för dagen. På resultattavlan står det då 4-7 och Hjältarna i Huddinge har alltså klarat vårt nya mål och vinner sista perioden och totalt sett de 2 sista perioderna och glädjen efter en förlust har aldrig varit större. Killarna kände en enorm stolthet över sin prestation med det är ändå ingenting mot oss ledare som satt med tårar i ögonen, stolta som tuppar över både prestation och beteende.
Vi kan därmed summera en tuff lördag som för många handlade om att åka hemifrån kl 09 och komma hem kl 19.
Det blev en minicup som sagt och sammanhållningen mellan de som offrade sig för laget och kämpade tillsammans kommer sitta i länge.
Tack killar, ledarkollegor och engagerade föräldrar för en oförglömlig dag!
Kommentarer
Jonathan J. 13 dec 2021
Tack för en bra sammanfattning av lördagen! Vilka killar vi har! Kämparanda och glädje in i det sista, så kul att se på sidan av😊.
Ni alla ledare visar ett sånt otroligt fint engagemang och positivitet, och det återspeglar sig i våra killar! Härligt!